Lewa-bloggen

Fokus på det du önskar...

Just nu är det sommarvarmt. 30 grader i skuggan, och 35 i sovrummet...
Folk omkring mig jublar:
"Ååååå, vad härligt att vi äntligen har RIKTIG sommar!" 
"Så HÄR ska det vara på sommaren, så underbart!" 

Jag tiger och lider. 
Jag tillhör den där varianten av mänskligheten som mår rejält dåligt av värmen. Mår illa, har huvudvärk, blir yr, ser dubbelt... Inget som gör att jag gläds i överkant åt sådana här varma sommardagar. Jag försöker överleva, helt enkelt. 

Men om jag råkar sucka eller pusta så får jag höra:
"Men DU som alltid är så positiv?! Nu ska du väl NJUTA av värmen!!" 

Mmm.... Jag försöker. På mitt sätt. Genom att göra mitt bästa på att fokusera på annat än värmen. Eftersom jag vet att det jag fokuserar på ökar i mitt liv.
Och pratar jag om hur dåligt jag mår av värmen, så fokuserar jag ju på DET – och mår ännu sämre. 

Så vad går det att fokusera på, vad klarar hjärnan av att hantera utan att råka ut för total härdsmälta?
– Jag gläds med alla som älskar värmen och har det skönt på semestern!
– Jag sitter på balkongen när det börjar bli svalt framåt tio på kvällen, och njuter av lite svalka! 
– Jag tar en sväng med bilen och sätter ner AC:n på 17 grader! 
– Jag går in på Hemköp och svalkar mig bland frysdiskarna! 
– Jag lägger vetevärmaren i frysen och stoppar ner den i fotändan av sängen någon timma innan jag ska lägga mig – jätteskönt innan jag somnar! 
– Jag träffar människor som jag har trevligt med, sitter i skuggan nånstans – gärna med en solfjäder i hand! – och fokuserar på att ... ha trevligt! 

Jodå, det fungerar! 
Jag mådde MYCKET sämre förr, innan jag kom på att när jag fokuserar på något annat än värmen så mår jag mycket bättre! 

Ha det så gott du bara kan i sommarvärmen! Snart får vi ta på raggsockorna igen – kan inte säga att jag gruvar mig för det särskilt mycket! :-)

Tacksamhet

I slutet av 2012 började jag läsa en bok som legat på min säng oläst något halvår, "Magin" av Rhonda Byrne. 

Den boken har förändrat mitt liv. 

Jag har läst den och gjort övningarna tre gånger sedan dess. Boken innehåller 28 övningar i strukturerad tacksamhet. En övning per dag i 28 dagar. Varje dag skriver jag ner tio saker jag är tacksam för, gör en specifik övning för den dagen, samt avslutar kvällen med att se tillbaks på allt som hänt den dagen och fokusera på det allra bästa som hände. 

Att fokusera så på det man är tacksam över gör att man blir oerhört ödmjuk inför hur mycket bra man faktiskt har i livet. För det man fokuserar på ökar i ens medvetande, och därmed i ens liv. Och då upplever man allt detta goda ännu starkare. 

Det vi fokuserar på i vårt liv ökar. Oavsett om vi fokuserar på det vi gillar/älskar och vill ha mer av, eller på det som vi avskyr, är rädda för och vill undvika. 

Det gäller att tänka på vad man tänker på.... Själv väljer jag att satsa min energi på det jag älskar. Till slut älskar jag nästan allt som händer! Och det jag inte älskar får så lite energi av mig att det ändå blir hanterligt, eftersom det finns så mycket kärlek till andra saker i mitt liv som uppväger. 

Jag älskar livet!!!

Det finns inget Lagom

I min värld finns det inget som heter Lagom. 

Antingen är det full gas hela tiden, eller också horisontalläge. 

Antingen proppfull almanacka, eller nästan inget inbokat alls. 

Men tänk – i genomsnitt så BLIR det ju Lagom i alla fall! Sett över en hel livstid så kan jag nog ansluta mig till att jag lever i Lagom-Land! 

Nu ser jag fram emot att sova lagom mycket inatt, tre eller åtta timmar ungefär. Och sen ska jag ha en lagom ... nej, en JÄTTEBRA onsdag! 

För se lagom BRA tänker jag aldrig acceptera – där är det fullt påslag som gäller, i stort sett hela tiden!

Ha det riktigt gott och kom ihåg att älska! Hela tiden! Inte lagom mycket, utan helhjärtat! 
Och har du ingen annan person att älska så går det väldigt bra att älska sig själv! Eller själva Livet!  
 

Flirta mera! 

På senare tid har jag upptäckt hur otroligt uppfriskande det är att flirta! (Bättre sent än aldrig...! ;-) 

Att få bekräftelse på att man är vacker och åtråvärd – att bli SEDD. Så underbart! 

Om flirten sedan leder till något "mer" eller ej, det spelar liksom ingen roll. Den energi man får av att bli sedd och uppskattad av en annan människa räcker gott för att man ska må bra och njuta extra av livet. 

Hur flirtar man, då? Jag är ju inte van!!!

I mitt fall just i nuläget började det med att en yngre man hörde av sig via Facebook-chatten och skrev några fina saker om/till mig. Inget ovanligt att man får "underliga" komplimanger via nätet, men just i det här fallet var det en man som jag känner lite ytligt sedan många år. Så det kändes mer äkta, liksom.
Att han dessutom har väldigt snälla ögon spelar också in. Jag gillar de ögonen!  

Trodde väl aldrig att det skulle vara så kul att nätflirta, men det är det faktiskt! Vi har ibland suttit och bytt tankar till två på nätterna, och jag är inte ens trött dagen efter utan vaknar tidigt ändå, fylld av positiv energi! 

Dagens insikt är därför: Jag gillar att flirta!!  

Jag är också övertygad om att fler äktenskap och förhållanden skulle bli mycket trevligare och hålla längre om man flirtade mer – med VARANDRA! 

Så dagens paroll är: Mer flirt åt folket! 

Allt är inte perfekt – vilken TUR! 

Sitter här en söndagsmorgon i slutet av oktober och ser på TV4's Godmorgonprogram till frukosten. Pernilla Andersson har nyss blivit intervjuad. Hon slår ett slag för det icke-perfekta, det som inte följer det vanliga mönster som förväntas i samhället.
Som att hon har en glugg mellan framtänderna.
Eller att Ulf Lundell såg till att han fick bli ensam med Skavlan, för annars ställde han inte upp i någon intervju.
"Sånt känns befriande", tycker Pernilla. 

Ja visst är det härligt med människor som vågar gå mot strömmen, och vara Sig Själva! 
Fast ... tänk om ALLA skulle gå helt efter sina egna tankar, utan att tänka ett dugg på hur de uppfattas...? Om ALLA gäster hos Skavlan skulle vägra vara med om de inte fick vara ensamma med lille Fredrik – hur kul skulle programmet bli då?
Eller om alla skulle gå till tandläkaren utan att boka tid därför att "jag behöver ju hjälp NU"...?
Eller om alla skulle börja vräka ur sig sin bitterhet, ilska och förbannelse över alla de möter – för att inte kvävas själva. (Fast vänta, en del gör ju faktiskt så redan...)
Det kan kanske vara lite praktiskt att i viss mån följa de underförstådda regler som finns för Hur Man Bör Leva ändå...? 

Sedan fortsätter Pernilla med att ondgöra sig över Facebook och andra sociala media, "där allt är så perfekt och allas liv är så fantastiska". 

Vänta nu... De flesta av mina Facebookvänner har inte särskilt fantastiska liv, enligt vad de skriver...? Många av dem är sjuka, har ont, mår dåligt i själen eller är arbetslösa. Eller kämpar med att hitta sig själva eftersom de tappat bort sig någonstans på vägen. 
Men de är fantastiska ändå!!! Vanliga, härliga människor som gör sitt bästa och försöker leva Livet så gott de kan. Och de finns både i verkligheten (även om jag långt ifrån träffat alla där) och på Facebook. 

Pernilla tar resonemanget ett steg längre och verkar tycka rätt illa om människor som går omkring och är glada "hela tiden". Hon verkar inte tro på att någon kan vara äkta Glad. 

Tja, jag tillhör nog ofta den där "odrägligt glada" typen som Pernilla inte tror är äkta. Men jag är faktiskt bara glad när jag KÄNNER mig glad. Är jag ledsen, arg eller besviken så visar jag det också. Fast oftast ÄR jag glad, eftersom jag har lätt att bli glad åt små saker – och då finns det så himla mycket att vara glad åt! 

Det viktiga för mig är dock inte att ständigt vara glad, utan att aldrig fastna någon längre stund i ledsenhet, besvikeler, ilska eller bitterhet.
Been there, done that – och det var ingen bra väg att gå. 

Om då någon uppfattar mig som "onormal" för att jag oftast är glad så är det nog smällar jag får ta i livet. Och det gör jag gärna! 
 

Valvansinnet...

Valvansinnet. Jag läste rubriken i förra numret av Amelia och tänkte "vad 17 är valvan-sinnet"??? 

När jag läste krönikan förstod jag: Val-vansinnet skulle det vara! :-)

Jag fick en rejäl tankeställare när jag läste krönikan. Håller vi på att välja ihjäl oss? Hur många val om dagen klarar vår hjärna? Tänk om vi lägger ner den största hjärnkapaciteten på att välja vilken tandkräm vi ska ha (av 100 valbara), vilken sorts mjölk, fil, grädde, smör, juice och yoghurt (av HUR många valbara???), vilken maträtt vi ska välja ur den 15-sidiga menyn på restaurangen... osv.

Tänk om alla dessa små vardagsval upptar så mycket av vår hjärnas val-kapacitet att det inte blir tillräckligt kvar för de STORA valen, de VIKTIGA valen?

Typ "vad vill jag göra med resten av mitt liv?". Eller "Vilka människor är viktigast för mig? Vad vill jag ge dem, hur vill jag att vår gemenskap ska se ut – och vad ger jag till dem för att säkra att vi har ett bra liv tillsammans?"

Tror jag ska testa att inte välja så mycket i småsaker. Kanske blunda och peka i menyn och kanske därmed prova på något nytt? 

Riskerna med att chansa lite i småsaker överväger troligen vinsten av att ha val-kapacitet kvar till de stora besluten.
Tror jag ska ta den risken nu! 

Ung på nytt...!

I lördags hade vi en återförening för oss som var aktiva i Kyrkans Ungdom i slutet av 60- och början av 70-talet. En liten tapper skara på tolv "gamla" KU:iter (varav en flög ner från Umeå och en flög hit från Luxemburg!) träffades och hade en fantastiskt trevlig eftermiddag och kväll tillsammans!

Att vi fick vara i vår egen lokal i S:t Olovsgården bidrog säkert till att minnena blev väldigt klara och tydliga, och vartefter vi berättade sådant som hänt dök det upp fler och fler minnen ur den tidigare lite suddiga minnesbanken... 

Framåt kvällningen var vi så uppe i våra gamla minnen att vi KÄNDE oss unga på nytt! 

Jag skulle önska att alla ungdomar hade möjlighet att få en så fin och varm vänskap som vi hade där och då. Ingen av oss kunde minnas att någon unge blev lämnad utanför den gemenskapen. Ville de vara med i KU så var alla lika välkomna. 
Den vänskapen kände vi alla som var med i lördags så tydligt fortfarande. Trots att det var 40 år sedan några av oss sågs så var det lika starkt som då.  

Vilken energiladdare det var att ses igen! 

Kanske är det så att man faktiskt fylls av något slags ungdomselixir när man återser sina vänner från "forntiden"?! För det sitter i än, efter ett par dagar, och jag tror det kommer att sitta i tills vi ses igen för mer påfyllning av energi – i april 2015! <3

Vilken skön sommar!

Jag tror aldrig jag hört så många klaga över den svenska sommaren som i år. Men vaddå – jag tycker den varit jättehärlig! 

Trots att jag oftast lyckats med konststycket att "inte gnälla" (en "yrkesskada"!) så finns det EN form av väder som jag bara inte klarar av: När det är för varmt... 

För varmt anser jag att det är när det är varmare än 24-25 grader i skuggan.
När det börjar närma sig 30 är min kropp inget kul tempel att vara i. Jag mår illa, svettas så fort jag bara viftar med lillfingret och vill helst sitta i soffhörnet med en hink kallt vatten nedanför att doppa fötterna i när kroppen blir överhettad.
Det blir mycket doppande...

Visst har det regnat väldigt mycket i sommar, men titta ut: Så här grön och vacker som sommaren är nu BLIR den inte av sommarvärme och sol alltför långa stunder i taget! 

Jag menar inte att alla måste tycka som jag. Men tänk om vi kunde se att vädret bara är, och acceptera alla sorters väder. (Även jag själv, med värmen!) 

Det är så mycket lättare att känna tillfredsställelse med Livet om man kan acceptera alla dess faser och underligheter, och göra sitt bästa att njuta av stunden, oavsett yttre omständigheter. 

Hittills i sommar har jag bl a njutit av:
• Att allergin varit bättre än vanligt
• Att getingarna varit osedvanligt få
• Att kunna andas frisk luft och få rejält med syre i andetagen
• Att slippa allas kommentarer om hur blek jag är (eftersom jag inte gillar att sola)
• Att kantarellerna är tidiga, många och billiga att köpa (plockar inte själv pga att jag råkat ut för jordgetingar två gånger ute i skogar och är getingallergiker...)
• Att träffas och umgås med medmänniskor – när solen skiner är det svårt att få tag på någon som vill umgås med mig i skuggan!

Nu verkar det som om solen och värmen har kommit. Så nu ska jag försöka göra en motsvarande lista på positiva saker med sol och värme. Det SKA lyckas. Fast jag tror inte listan kommer att bli riktigt lika lång... ;-) 

Naturens mirakler!

En morgon för någon vecka sedan då jag behövde upp på "hemlighuset" vid fyratiden fick jag se något jag aldrig sett förut: Det glänste som av renaste guld runt skorstenarna och takåsen på husen rakt över gården! (Synd att ett foto inte kan göra ljusspelet rättvisa!)

Jag fick lov att ta på glasögonen för att se vad det var som glänste så, och då såg jag: Soluppgången bakom husen sände reflexer rakt emot mig via metallen i skorstenarna och takåsarna!

Om jag inte varit kissnödig mitt i natten hade jag aldrig fått uppleva detta naturens lilla mirakel!

Ett par dagar senare satte jag klockan på ringning kvart över fyra för att sitta på balkongen och ta in energierna från fyra planeter som för första gången i människornas historia stod i rak linje mot jorden kl 4.30–5.00.
Då fick jag upleva "guldgnistret" över taken igen!

Hur ofta går vi inte omkring i vardagen och missar dessa vardagsmirakler?
Nu har jag bestämt mig: Jag ska bli mycket mera mindful framöver! Jag vill inte missa vardagsmiraklen bara för att jag har för bråttom i livet!

Idag blåser det full storm utanför. Men om man stannar upp och känner efter så är det en viss naturens tjusning även i vinden som tar i så det knakar i balkongfästena och i regnet som vräker ner. Vilka naturkrafter! 

Jag är så tacksam att jag kan njuta av naturens alla ansikten!  

Nu är midsommaren över och Pessimisten säger "ja, nu blir det bara mörkare..." eller "nu är det mindre än ett halvår kvar till julafton!". 
Själv njuter jag av att det är ljust och vackert på kvällarna mer än en månad till. Och i juli ska jag som vanligt ta "hemester" och sova ut ordentligt på morgnarna. Ingen väckarklocka förrän en bit in i augusti! Härligt! 

Sorgen och glädjen vandra tillsammans

Idag, 17 maj 2012, är det tre år sedan det hemska samtalet kom från jourgruppen på Tunadals äldreboende, där min mamma bodde sista åren av sitt liv. 
"Din mamma har fallit ihop på väg ut ur duschen och hon är inte kontaktbar. Hon är på väg till lasarettet i ambulans nu."

Kompisen Kicki och jag hade biljetter till Joe Labero's show den kvällen, men min biljett blev aldrig använd. Jag satt vid min mammas säng på lasarettet i stället. Och bad till Gud att mamma skulle få slippa ifrån det här livet nu. För hon skulle inte orka börja om från början en tredje gång. Och jag skulle inte heller orka en gång till...

Jag blev bönhörd. Mamma dog samma natt. Jag hade åkt hem för att ta en huvudvärkstablett och försöka sova en stund – vi visste ju inte om det skulle ta timmar eller dagar, eller kanske veckor, innan mamma skulle dö. Men att hon var på väg att dö rådde det inga tvivel om. EEG visade inte längre något utslag, så livet rann ur mamma. 
När de ringde från lasarettet, innan jag hunnit somna till vid tvåtiden på natten, förstod jag nog att det redan var slut även om de sa att jag skulle komma dit genast.  

Det kanske verkar underligt, men den där natten – och hela sommaren efteråt – blev en magisk tid. Så otroligt mycket starkare jag upplevde ... ALLT! Blomsterprakten i vårens och sommarens tid. Jag var så nära mina känslor, både gråt och skratt. Så många underbara vänner och släktingar som hörde av sig och kollade hur jag mådde, och pratade minnen. 

Allt ordnade sig till det bästa, och jag kände att det var mammas alldeles rätta tid att dö, just då. Hon hade inte varit livsglad på flera år, och nu kände jag att hon var där hon skulle vara och hon hade det bra och var glad igen. 

Kanske trodde en del att jag inte sörjde mamma, eftersom jag oftast var glad efteråt. De kunde inte ha mera fel.
Jag sörjde den mamma jag en gång hade, innan strokerna förändrade henne så hon blev så levnadstrött, bitter och arg. Men den mamman hade jag ju sörjt i så många år redan att det inte var något nytt. Och den sorgen kunde jag ju snarare släppa nu, när mamma inte fanns här på jorden längre. 

När jag kände att mamma hade det bra där hon var efter döden, då kunde även jag börja må bra igen och hela och läka min själ. 

Döden måste inte vara det hemskaste tänkbara. Det är bara en illusion vi har, att döden är någon slags slutstation. Den kanske tvärtom är början till något nytt – och bättre...?! Och döden KAN vara en befriare. Också.

En-samhet

"Men du ska väl inte leva ensam hela LIVET?" får jag höra då och då. 

Varför inte? Så länge jag inte känner mig ensam så är det faktiskt väldigt skönt att få rå sig själv och göra det man själv känner för – när man känner för det. Det är rätt bekvämt, faktiskt... 

Jag har varit singel i över tjugo år nu, och jag har inga planer på att släppa det sköna livet. Själv-bestämmande. Smaka på det. Inte dumt alls! Så länge det är självvalt.

Jag kände mig ensam en gång 1991, ett halvår efter att jag hade separerat från ett långvarigt förhållande. Ungefär fem minuter kände jag mig ensam på kvällen den 27 februari. Jag minns så väl vilken dag det var, för jag gick och lade mig tidigt för att sova bort den ovälkomna känslan. När jag dragit täcket över huvudet kom jag på att jag glömt att läsa min morgon-reflektions-bok "Speglingar i ljuset" av Shakti Gawain just den dagen.
Jag slog upp den. 27 februari var rubriken "Aldrig ensam"...!!! Jag minns att jag drog efter andan. Sedan fylldes mina ögon med tårar, tårar av tacksamhet. 
Jag hade läst boken flera år i sträck, ett litet stycke varje morgon, men hade kanske aldrig behövt de orden tidigare. Så det kändes som om någon hade skrivit om boken, bara för att jag skulle få tröst just den dagen då jag verkligen behövde det.

Stycket den 27 februari handlar om att i ensamhet får man bäst kontakt med den högre kraften.

Så egentligen är man ju inte ensam, utan en-sam. Samman med sig själv, och med den högre kraften. Och det är ju en väldigt fin två-samhet! 

Ikväll har jag bokat massage. Ett bra sätt att få den kroppsliga beröring som ger ett flöde av oxytociner i kroppen, de härliga må-bra-hormoner som ser till att vi mår bra i både kropp och själ. För kroppslig beröring ÄR viktigt. Men man måste inte leva tillsammans med någon för att kunna få den, det funkar bra att krama vänner när man möts, och så lite massage mellan varven!

Gör det du gör med kärlek

Om man väver en matta och tänker kärleksfulla tankar medan man väver, så kommer mattan alltid att ge kärleksfulla vibrationer där man placerar den.

Jag är övertygad om att min mamma var fylld av kärleksfulla tankar när hon vävde min köksmatta en gång i tiden. Hon klippte mattrasor av mina himmel-och-moln-mönstrade påslakan, en gammal favorithemmaklänning av röd frotté och ett svart tyg som jag inte kan definiera. Mattan blev blå-vit-svart-randig med rosengång i rött, på svart varp, och är en av de finaste trasmattor jag sett.
Och visst kan jag känna hur mamma satt där och vävde och gladde sig åt hur glad jag skulle bli över mattan och minnena hon vävde in i den! 

Hon vävde också den här pianomattan åt mig. Inga minnen i själva materialet där, men å vad hon måste ha varit förväntansfull över hur jag skulle reagera över denna verkligt annorlunda matta, som jag skulle ha i det rum jag då hade inrett till musikrum och bibliotek! 


Egentligen gäller samma sak för allt man gör. Om man lagar maten med kärlek kommer den att smaka bättre än om man kryddat den aldrig så väl.
Om jag skriver ett vykort till någon och gör det kärleksfullt genom att välja ut ett vykort som passar just den personen, och med ett personligt budskap till just honom/henne, så betyder det så oändligt mycket mer än bara några opersonliga rader på ett standardvykort. 

Men tänk också på hur viktigt att ta emot den gåva man får av någon annan med lika mycket kärlek som den är given! 

Det är då vi kan uppleva kärlekens flöde på jorden! 

Alltid gå vidare

Det växer ingen mossa på en rullande sten. 

Visserligen gillar jag mindfulness, att bara vara, och njuta av nuet. Men tänk om man bara skulle vara mindful hela tiden... Då blev jag nog galen! Det skulle ju innebära att aldrig kunna kasta sig ut i hetluften, att inte anta nya utmaningar, att inte utvecklas. 

Nej, alltför stillastående får det inte bli! 

I kommande veckan ska jag därför vidareutbilda mig som Helmetodscoach. Det ska bli spännnade att se vad Hans Thörn har fått till sig sedan jag certifierades i höstas! Där händer det verkligen nya saker hela tiden! 

*****

På torsdag (19/4) arrangerar Irén Svensson-Nylén och jag en första temakväll med Helmetoden som grund. Vi fokuserar på rädslor/fobier, allergier och depressioner och våra deltagare får under en kväll både verktyg för att jobba med detta och vägledning att börja göra det för egen del. Det kommer att bli en spännande kväll! 
Fortsättning följer 15/5 (Bättre relationer) och 22/5 (Ett rikare liv). 
Tre fantastiska möjligheter att välja ut och fokusera på det som är viktigt i ens eget liv, och aktivt jobba för att göra att just dessa områden flyter på och fungerar! 
Jag ser verkligen fram emot detta!
(Anmälan: Se högerkolumnen på startsidan! Det finns fortfarande platser kvar!) 

*****

För övrigt konstaterar jag att våren är på väg på allvar nu! Kastanjeknopparna var snudd på pingisbollstora häromdagen och gräsmattan är knallblå av vårstjärnor! Det här är min bästa tid på året – när allt det vackra väntar framför oss och längtan efter sommaren finns kvar! – och jag är så glad att det blev lite kallare så vi får behålla våren lääääänge! 

Att blogga eller inte blogga...

... det är frågan...?

Aldrig att jag skulle skaffa en blogg! Det är inget för mig. Det är för jobbigt att hålla den uppdaterad ständigt med nya spännande saker. Inte är väl någon intresserad av vad jag gör...?

Så har jag tänkt. Och tänk vad härligt att kunna tänka om! Att vi människor har en fri och flexibel vilja! 

När jag upptäckte att det faktiskt finns ett färdigt bloggval hos min hemsidesleverantör (Din Studio) så vände jag direkt. Varför inte?! 

Så nu är jag bloggare! Och hoppas att min kreativa ådra ska hjälpa mig att hitta på intressanta, roliga och utvecklande saker att blogga om! 

Hoppas vi ses här framöver, och att du kommer att gilla en del av det du läser här!